Första avsnittet av Perny och Eva

Nu finns första avsnittet av Perny och Eva ute. Vi börjar vår serie med att intervjua varandra för att du ska få veta vem vi är mer i detalj. Dessutom ger vi lite boktips och tips på TV-serier. Jag ska inte avslöja tipsen här, men jag tipsar om en Fantasy Western serie och Perny tipsar om en Science Fiction serie …

Prenumerera på kanalen så missar du inget avsnitt!

Vad skulle du vilja att vi pratar om?

Den enda staden – Intervju med Annah Nozlin

I samband med att Annah Nozlins senaste bok släpptes, passade jag på att ställa några frågor som jag var nyfiken på.

Du har ju just kommit ut med Den enda staden som är en novellsamling som utspelar sig i samma värld som Ekens dotter och Miras saga. Kan du berätta om världen och berättelserna lite kort?

”Ekens dotter” är en serie på två böcker som utspelar sig i en fiktiv medeltidsvärld. När första boken ”En av de sista” börjar har trädälvornas skog precis blivit utplånad i ett krig. Kel göms undan bland människorna för att undkomma fienden, men upptäcker snart att hon har en känsla för skogen som hennes bror saknar.

Ekens dotter hör till genren “coming of age” vilket innebär att läsaren följer huvudpersonens utveckling från ung till vuxen genom trasslig vänskap, kärlek, krig och hjärtskärande sorg. Berättelsen är kryddad med varelser så som trädälvor och skepnadsskiftare.

”Miras saga” utspelar sig hundra år senare där den föräldralösa flickan Mira är ny huvudperson. Hon dras till den yngste prinsen av blodet Arkin Zain, trots att det är förbjudet. Prinsen som göms undan av sin egen familj. Mira följer med när prinsen rymmer och Storkonungen utfäster en väl tilltagen belöning till den som återlämnar hans son. Det blir upptakten till ett halsbrytande drama. En skugga fördunklar månen och inte ens skogens vinterväktare vet vad det är, bara att skuggan är något som är djupt fel.

Även ”Miras saga” hör till “coming of age”-genren. Den börjar när Mira är barn och följer henne till åldern av ung kvinna.

Trädälvorna lever lika länge som de träd de väljer att rota sig vid och dessa långlivade karaktärer löper som en röd tråd genom båda serierna. Trädälvor är kvinnor som delar sin själ med träden, de är krigare och strider för sin skog.

Hur relaterar novellerna till dina två bokserier?

Tre av novellerna utspelar sig tvåtusen år tidigare och den fjärde novellen är samtida med ”Skugga över månen”, som är första delen i ”Miras saga”.

Hur kom det sig att du började skriva de här novellerna? Är de starten på en helt ny bokserie i samma värld?

Det började med att jag satte mig ner för att skriva fortsättningen till ”Miras saga”, som är tänkt att handla om nästa generation, men ganska snart dök frågeställningar upp som jag behövde få svar på. En central del i den berättelsen är en profetia, men hur har den kunnat överleva i flera tusen år när nästan ingenting annat fanns kvar? När jag ställt den frågan dök det upp en karaktär som sa ungefär: ”Hej, det var jag som fick profetian till mig. Jag var en gudinna i den gamla civilisationen och jag kan berätta hur det gick till.” Det var liksom bara att hänga på och skriva. Sedan kom det en vargskiftare som sa: ”Jag var med när den gamla civilisationen gick under och jag vill berätta vad som hände.” När jag skrivit ner hans berättelse dök hans kärleksintresse upp och vill berätta sin version, och efter det en magiker som ville berätta hela sin livs historia. När karaktärerna slutade berätta var det mycket mer än bara svar på en fråga, det var hela berättelser, som jag efter ett tag bestämde mig för att dela med mig av till läsarna.

Nästa fråga som jag behövde reda ut innan jag kunde skriva fortsättningen var varför Hangin, som är drottningens barnflicka i ”Eldens mörker”, inte kommer överens med en av sina äldsta vänner. Jag började skriva en scen där de bråkar med varandra, men kom inte vidare. Så snart jag ställt frågan kom svaret till mig, vad som hänt vännerna tidigare, i form av en berättelse som gavs ut exklusivt av Seraf förlag till Bokmässan 2019 som novellen ”Utanför ljuset”. Den berättelsen är nu också inkluderad i ”Den enda staden” då det finns en koppling även i den novellen till det som hände tvåtusen år tidigare.

Om jag förstått det hela rätt så har du för samtliga böcker i den här världen använt samma omslagsdesigner. Kan du berätta om det samarbetet och dina tankar kring omslagen?

Ja, David Asplund är i grunden fotograf och är även duktig på Photoshop. Några omslagsbilder har han fotograferat till just den specifika boken, men oftast har jag hittat någon bild i hans portfolio som jag velat använda. Omslaget växer sedan fram i en gemensam process där vi bollar det fram och tillbaka mellan oss flera gånger. Till att börja med i stora drag och på slutet kan det vara flytt av millimetrar. De böcker som knyter an till medeltidsvärlden har gemensamma drag, medan ”Återfunnen” som hör till genren magisk realism och har en del i vår nutid, har ett helt annat utseende. Är man nyfiken på Davids bilder återfinns han på Instagram som @davidsfoto och @davidsbookcovers

Behöver man ha läst dina andra böcker i samma värld för att ha glädje av novellerna eller är de fristående?

”Den enda staden” är fristående från de andra böckerna, men eftersom de hör till samma värld så är det klart att de ger lite ”kött på benen” till varandra. Somliga läsare vill gärna läsa böckerna i kronologisk ordning, medan andra inte tycker att det är lika noga. Inom varje serie bör man däremot läsa böckerna i ordning.

Vad skriver du på just nu?

Just nu skriver jag på en fortsättning till magisk-realism-romanen ”Återfunnen”, därutöver en historisk roman med inslag av folktro, samt fortsättningen i medeltidsvärlden som är nästa generation efter ”Miras saga”.

Tack för intervjun och lycka till med nya boken! 🙂


Fakta: Annah Nozlin

Boken:

”Den enda staden” av Annah Nozlin kan köpas via Annahs hemsida eller Fantastikbokklubben. Inom en inte allt för avlägsen framtid kommer den även att finnas i alla vanliga kanaler så som nätbokhandlare, bibliotek osv.

Biografi:

Annah Nozlin är född 1975, är utbildad civilingenjör i samhällsbyggnadsteknik och jobbar som teknikkonsult. I ca 25 år var kampsporter en stor del av hennes liv och främst aikido som hon har både tränat och instruerat, men även ju-jutsu, tae kwon do och lite annat smått och gott. Hon har ett inneboende behov av att uttrycka sig kreativt, så om hon inte skriver så målar hon gärna, eller vad som finns till hands. Hon bor med man och barn i ett falurött hus och tycker om att pyssla i trädgården.

Skrivargrupper – Intervju med Josef Lindell

Josef Lindell drog igång ett initiativ för att skapa skrivargrupper. Ett spännande initiativ som fick ett stort gensvar. Därför frågade jag Josef om initiativet.

1) Du har dragit igång ett initiativ för att skapa skrivargrupper för fantasyförfattare. Jag är själv en av dem som nappade. Vad gjorde att du startade initiativet?

Hej! Kul att få vara med på din blogg.

Jag var med i en skrivgrupp för några år sedan som jag uppskattade mycket, men den upplöstes. Av olika skäl har jag under den senaste tiden brottats med att skrapa ihop tillräckligt med tid för att skriva, så jag kände att jag behövde en ny grupp som kunde fungera som draghjälp för min ambition att skriva mer. I Bjästa, där jag idag bor, finns det mig veterligen inte många andra fantasyförfattare så om det skulle bli en grupp var den tvungen att bli online. Därför frågade jag på Fantasyförfattare på Facebook om det fanns intresse. 

2) Det var väldigt många som nappade. Var tror du är skälet till det? Vad är det som skrivargrupper kan erbjuda en författare som man inte får på annat sätt?

Ja, det var nära 30 personer som visade intresse. Väldigt roligt! Jag tror att det är flera faktorer som spelar roll till att så många var intresserade just nu.

Jag har inte sett några liknande initiativ tidigare i de grupper jag är medlem i så det kan ha funnits ett uppdämt behov. Jag tror att många författare vet att skrivgrupper kan vara en bra hjälp men det kan vara svårt att få till en rent praktiskt.

Jag tror faktiskt också att Corona kan ha haft betydelse. Författandet är ofta ett relativt ensamt företagande där det är svårt att få koppling till omvärlden, vilket både är charmen och problemet med yrket. Just nu när många håller sig hemma kan känslan av avsaknad av mänsklig kontakt ha varit en bidragande faktor. Dessutom kan många helt plötsligt fått mer tid på grund av allt som blivit avbokat och inställt, vilket kan ha gynnat mitt initiativ.

Sen kan skrivgrupper rent tekniskt hjälpa till med mycket. Förutom draghjälp kan det hjälpa en att se brister och möjligheter i sitt manus. Textutbytet hjälper en att utveckla sin skrivteknik genom att få kommentarer på det man själv skrivit och genom att tvinga en att bli bättre på att reflektera kring andras texter.

3) Du är själv med i en av grupperna. Vad hoppas du på att få ut av den?

Det handlar delvis om den där dragkraften och kopplingen till omvärlden som jag pratade om tidigare. Men om jag ska höja blicken tror jag att om man hittar personer som har liknande syn på det man skriver och med liknande mål och ambitioner tror jag att gruppen kan katapultera en hur långt som helst. Mitt grundläggande mål är att bli publicerad och starta ett långsiktigt samarbete med ett större förlag. Det är mycket som behöver klaffa för att det ska kunna ske.

Är det en riktigt bra grupp kan den finnas med en hela livet och hjälpa till med så gott som alla aspekter av författaryrket. Från skrivande till mental träning, marknadsföringstips och kontaktskapande. Jag vet inte om just den här gruppen kommer att ge mig allt detta men efter vår första träff måste jag säga att jag är positiv. 

4) Har du några tips och råd till dem som vill starta en skrivargrupp?

Det viktigaste är att våga. Det kan vara läskigt att kasta sig in i en ny skrivgrupp med människor som man inte känner. Det krävs att man vågar öppna upp sig och visa sig sårbar vilket jag tror kan vara svårt för en del. Det var det för mig första gången jag gick med i en skrivgrupp. 

Om möjligt tror jag att det är bra att gruppen är lokalt förankrad. I dessa Corona-tider tycker jag att det blivit uppenbart att det finns något särskilt med att kunna träffa varandra och ha det där direkta utbytet. Men eftersom det är svårt att få till sådana grupper är digitala medier ett bra alternativ. Släng ut en seriös och öppen fråga i någon Facebookgrupp. Tänk på att vara relativt specifik med vad du är ute efter när du frågar. 

När du väl är igång med gruppen: 

  1. Sätt er ner och lär känna varandra lite bättre. Skapa en gemensam vision för gruppen genom att prata om era ambitioner och hur ser ni på ert eget skrivande. Jag tror att det är lättare att få till ett gynnsamt samarbete om man delar samma vision. 
  2. Skapa en struktur som fungerar för deltagarna. Hur ofta ska ni träffas, var ska ni träffas, hur länge ska mötena vara, vad vill ni hinna med under mötena. Vad ska ni prata om, vad ska ni inte prata om. På vilken nivå vill ni att feedbacken ska vara i gruppen, hur kritisk får man vara? 
  3. Följ den gemensamt skapade strukturen. Lämna in texter i tid. Om du inte kan göra det, be om ursäkt och kommunicera i tid. Ge de andras texter den tid de förtjänar. Var peppande och kritiskt på samma gång. Gruppen blir bara så bra som ni tillsammans gör den. 
  4. Om gruppen inte blev som du tänkt dig. Säg detta då artigt i gruppen, var ärlig och respektfull. Gå ur den. Gruppen ska absolut inte kännas som en börda, då kommer det inte gynna dig eller de andra.

Tack Josef! Det var intressant att höra dina tankar om skrivargrupper. Jag vill önska alla i skrivargrupperna varmt lycka till.

Eva